Macrobloggen med Pekka Kääntä

Tung makrovecka avslutas i dur
Efter en vecka fylld av tung makrostatistik kan vi konstatera att det varit en viss lättnad på finansmarknaderna och börser och räntor har därför stigit. Det har egentligen inte, med undantag för det amerikanska inköpschefsindexet, varit särskilt bra statistik som rullat in utan mycket har kommit in på eller under förväntningarna. Att det ändå tolkats som positivt tror jag berott på att många egentligen hade befarat sämre siffror som bekräftat att världsekonomin var på väg in en riktigt svacka. Nu har det istället visat sig att det mesta visserligen ser ut att gå lite sidledes men att tillväxten trots allt är positiv. Tillväxttoppen är förvisso passerad men hotet om en ny recession kan skjutas på framtiden. Bland dagens europeiska siffror kan det vara värt att notera att inköpschefsindex för tjänstesektorn i EMU-området faktiskt steg en aning och landade på 55,9, faktiskt en bit över förväntningarna. Däremot backade motsvarande index för Storbritannien rejält och ett indexvärde på 51,3 är inget man lockar investerare med. Storbritannien med sina sparplaner och en bostadsmarknad som åter börjat vackla ser ut att få det riktigt tufft i höst. Och föga förvånande har pundet backat rejält under veckan som gått. Viktigast av allt var dock att dagens amerikanska arbetsmarknadssiffror för augusti inte blev en besvikelse. Visserligen sjönk antalet sysselsatta med 54.000 men det var ändå något bättre än förväntningarna om en nedgång med 105.000. Arbetslösheten steg dessutom från 9,5 till 9,6 procent. Men det finns faktiskt en del glädjande siffror. För bland alla minustecken kan vi konstatera att veckoarbetstiden är oförändrad på 34,2 timmar och att den genomsnittliga timförtjänsten faktiskt steg med 0,3 procent från juli jämfört med förväntningarna om en mer måttlig uppgång på 0,1 procent. Ska man tolka detta positivt så kan man hävda att det betyder att de hushåll som fortfarande har jobbet kvar får lite mer att handla för och dessutom ser det inte ut som USA riskerar att hamna i en otäck deflationsspiral när löneutvecklingen nu är på väg försiktigt uppåt. Än viktigare är kanske att nedgången i antalet sysselsatt som kan observeras beror på en neddragning av antalet offentliganställda och att det fortsatt beror på att personer som genomfört den omfattande folkräkningen nu åter är arbetslösa. I privat sektor ökade dessbättre sysselsättningen med 67.000 personer och även om sysselsättningsökningarna måste vara betydligt större än detta för att arbetslösheten ska börja falla så är det i alla fall ett positivt tecken. Och det är dessutom oroande att antalet personer som ofrivilligt arbetar deltid ökade med 331.000 i augusti. Jag är lite nervös för att det kan bli den siffra som marknaden fokuserar på när siffrorna har penetrerats klart men hoppas att jag har fel. Det ser i alla fall ut som att marknaden tar ett initialt glädjeskutt på siffrorna och att vi därmed äntligen kan få en vecka som avslutas med plussiffror på börsen....
Läs mer

Marknaden misstror räntebanan
Som väntat höjde Riksbanken reporäntan med 0,25 procentenheter till 0,75 procent. Något mer förvånande var att man inte justerade ner räntebanan alls. Det fanns faktiskt vissa förväntningar på marknaden att så skulle ske, inte minst sedan inflationen börjat ticka ner och det kommit lite svagare konjunktursignaler från USA. Som det är nu så fortsätter skillnaden mellan vad marknaden tror om den framtida räntan och vad Riskbanken säger att vara rekordstor. Där Riksbanken tror på en styrränta på 2,5 procent i slutet av nästa år så låg marknadsförväntningarna, i alla fall innan dagens möte, på att styrräntan skulle ligga på 1,5 procent vid samma tidpunkt.   Personligen tror jag att marknadens förväntningar ligger närmare sanningen. Riksbanken gör exempelvis bedömningen att KPIF (inflationen exklusive effekten av ränteförändringar) ska sjunka under 1 procent i början på nästa år och att det är först en bit in på 2013 som den når över 2 procent. Mot den bakgrunden torde det bli svårt att motivera ytterligare räntehöjningar om man redan nått en räntenivå på runt 1,5 procent. Till saken hör också att varken ECB eller Federal Reserve troligen har höjt räntan då och då har jag svårt att se ur Riksbanken ska kunna driva på räntehöjningarna ytterligare, inte minst för att det skulle stärka kronan och pressa ner inflation ännu mer. Därför är min nuvarande prognos att det blir en lång paus när Riksbanken väl nått en räntenivå på 1,5-1,75 procent. Det skulle likna det scenario för räntesättningen som vi sett i exempelvis Norge, som tagit en rejäl paus sedan man nådde två procents styrränta.   På så sätt är jag för en gångs skulle överens med Lars E O Svensson och Karolina Ekholm som bägge förordar en flackare räntebana. Lars E O Svensson går till och med så lång att han röstade mot dagens räntehöjning....
Läs mer

Väl tilltagen prognos
Det är en hel del tung makrostatistik som levererats under dagen och beroende på vem som läser siffrorna så är glaset ”halvfullt” eller ”halvtomt”. Det svenska inköpschefsindexet var onekligen en besvikelse när det sjönk från 64,2 i juni till 60,6 i augusti. Samtidigt måste man som analytiker vara lite ödmjuk och konstatera att det hade varit otroligt svårt att hålla sig kvar vid samma nivå som de starka junisiffrorna. Det är trots allt en enkätundersökning som mäter förändring och inte nivå och när vi nu är en bra bit inne på återhämtningen så är det inte förvånande att företagen inte kryssar i rutorna som säger att allt blir bättre. Så länge indexet ligger över 50 så är det förresten en majoritet av företagen som fortsätter att göra det. Att produktionsplanerna inför det kommande halvåret är synnerligen expansiva talar snarast för att konjunkturen rullar på. Men visst – det är en liten varningssignal och nästa mätning blir en liten rysare.   Desto mer nöjd är jag med att inköpschefsindexet i Tyskland landade i nivå med förväntningarna på 58,2. Det bekräftar den bild som IFO-indexet gav att den tyska återhämtningen rullar på, om än i en lite lugnare takt än tidigare. Men så länge världens stora leverantör av tunga investeringsvaror visar på plus så är jag mer än nöjd. För det är framför allt investeringarna som förhoppningsvis ska driva den ekonomiska utvecklingen under de kommande åren. Att inköpschefsindex för Frankrike slog förväntningarna och landade på 55,1 tar jag som en välkommen bonus.   Däremot ställer jag mig faktiskt lite skeptisk till Konjunkturinstitutets (KI) färska prognos. Visserligen ligger deras prognos om en svensk tillväxt på dryga 4 procent nära min egen men däremot tror jag inte på att tillväxten ska landa så högt som 3,4 procent under 2011. Omvärldens sanering av statsfinanser och ett slut på lageruppbyggnaden gör att jag är skeptiskt till att vi klarar detta. Att reporäntan, enligt KI, ska landa på 2,75 i slutet av 2012 och vara över 4 procent under åren därefter ser jag faktiskt mest som lite kuriosa. Era gissningar är lika bra som KI:s eller mina när det gäller prognoser på den sikten men med de finanspolitiska åtstramningar som många länder numera har på agendan så undrar jag om vi kan nå så höga styrräntor på så kort sikt.   Nu väntar jag med spänning på inköpschefsindex för USA som publiceras kl 16.00.    ...
Läs mer

Hett juli pressade detaljhandeln
Försäljningsökningen i den svenska detaljhandeln har numera saktat in och steg med måttliga 0,5 procent från juni till juli. Det var lägre än marknadsförväntningarna och dessutom den svagaste utvecklingen hittills i år. I årstakt stannade ökningstakten på 2,0 procent. Vi ska väl heller inte förvänta oss att vårens starka tillväxttal ska återvända eftersom detaljhandeln då kommer att möta allt starkare jämförelsemånader från fjolåret. Däremot är det alldeles för tidigt att räkna ut den svenska konsumenten. Som Konjunkturinstitutets hushållsundersökning visade tidigare i veckan så ligger hushållens optimism numera på rekordnivåer. Dessutom är arbetsmarknaden fortsatt stark och även om Riksbanken inlett en räntehöjningscykel så är det tämligen modesta räntehöjningar vi ser framför oss, i alla fall i närtid. Samtidigt har ju dessutom de långa marknadsräntorna fortsatt att sjunka. Att försäljningsökningen i juli dessutom blev överraskande svag kan nog dessutom till en del förklaras av det fina sommarvädret i juli. Svenska folket hade helt enkelt annat att syssla med än att springa i affärer - förutom då för att köpa dryck. För även om dryckesförsäljningen inte särredovisas i dagens rapport från SCB/HUI så har andra siffror visat på en rekordförsäljning under juli.   Så själv tar jag dagens försäljningssiffror med jämnmod. Att försäljningen av bilar och lätta lastbilar ökade med 40 procent i juli visar att konsumtionslusten kvarstår och dessutom är det troligt att köpen av tjänster också ökar stort. Däremot bidrar låga löneökningar och något högre räntor till att utrymmet för kraftigt ökad konsumtion är begränsad framöver men att det troligen till viss del kommer att kompenseras med minskat sparande. Det här bidrar dock till att förstärka bilden av en något svalare svensk konjunktur under resterande del av 2010. ...
Läs mer

Lättnad efter jobbstatistik
Det är inte mycket som går USA:s väg just nu när det gäller makrostatistiken, något som dessvärre har fortsatt under den här veckan. Efter att skatterabatten för husköpare tagits bort så ser vi nu ett brant fall i husförsäljningen. I tisdags redovisades siffror över försäljningen av befintliga bostäder som visade på ett fall med 27,2 procent i juli jämfört med juni, ett betydligt större fall än väntat. I onsdags visade försäljningssiffrorna över försäljningen av nya hem ett något mindre fall på 12,4 procent men även det var en lägre försäljning än väntat och fallet sker dessutom från en historiskt sett mycket låg nivå. Och än mer oroväckande är att huspriserna nu ser ut att vara på väg att falla igen.   Än mer allvarligt är givetvis svaga arbetsmarknadssiffror. Veckostatistiken över nyanmälda arbetssökande har åter börjat trenda uppåt under den senaste månaden och legat på nivåer som historiskt sett har varit förknippade med stigande arbetslöshet. Därför var det en befrielse att dagens siffror över nyanmälda sökande av arbetslöshetsunderstöd sjönk från förra veckans 504.000 till 473.000. En siffra som dessutom ger stöd till tolkningen att den senaste tidens uppgång till stor del kan förklaras av att personer som arbetat med den stora folkräkningen nu tvingas söka stöd samt att en förlängning av tiden för stödet också tryckt upp siffrorna. Börsen gjorde också ett rejält ryck uppåt när siffran presenterades. Men 473.000 är fortfarande en alldeles för hög siffra för att man ska kunna blåsa faran över och jag väntar med spänning på arbetsmarknadssiffran för augusti som publiceras nästkommande fredag.     Att industrin, som varit en av få ljuspunkter i ekonomi ser ut att nu ha det tyngre pressar också de finansiella marknaderna. Visserligen steg orderingången på varaktiga varor med 0,3 procent i juli men exkluderas den högst volatila transportsektorn så sjönk istället orderingången med 3,8 procent. Regionala inköpschefsindex, som publiceras innan den landsomfattande ISM-siffran, pekar dessutom i vissa fall brant nedåt. Philadelphia Fed-index som historiskt sett varit en bra indikator på ISM-siffran pekar mot ett ISM under det magiska 50-strecket. Vi får dock ge oss till tåls tills onsdag innan vi får facit i hand.      Imorgon kommer så nya, reviderade siffror över BNP-tillväxten för andra kvartalet. De preliminära siffrorna visade på en tillväxt på 2,4 procent i uppräknad årstakt. De flesta analytiker tror att morgondagens siffror kommer att innebära en rejäl nedjustering och konsensusprognosen ligger numera på 1,4 procents tillväxt under andra kvartalet. Personligen tror jag att många är rädda för en ännu sämre siffra och jag skulle inte bli förvånad om det blir ett litet lättnadsrally om siffran hamnar i trakterna av 1,4.   Men på det stora hela måste det konstateras att det ser ganska mörkt ut i amerikansk ekonomi och nästa vecka blir en enda lång rysare med en räcka viktig statistik....
Läs mer